Jag tror att många vaknade upp i måndags med en liten oro i magen. Framförallt vi föräldrar / blivande föräldrar. Vad är det för värld vi håller på och lämnar efter till våra barn. Jag hade faktiskt inte tänkt kommentera valet här i bloggen eftersom politiken inte gjort intrång på vad den här bloggen handlar om, nämligen familjen och barn. Men jag känner mig tvungen efter att ha läst det inspirerande och ögonöppnade blogginlägget av Manne, från Pappapodden, om Iris och Jimmie Åkesson. Ni kan läsa inlägget här.
Ingen föds till rasist eller med fördomar om personer som är annorlunda mot en själv. Vi föds med en naturlig nyfikenhet som vi någonstans allt för ofta förlorar när vi växer upp. Jag är helt övertygad att vi som föräldrar bär ett enormt ansvar i det här, vi måste se till att denna nyfikenhet inte byta ut mot fördomar. Jag minns min egen barndom. Mina två bästa kompisar i mellan- och högstadiet hette Thomas och Shivan. Thomas, hade flytt med sin bror och hans familj från folkmorden i Uganda. Shivan, med sina föräldrar och syskon från kriget i Syrien. Vi hängde på rasterna, satt bredvid varandra i skolan och vann streetbasketturneringar tillsammans. Det var ingen i min närhet som påstod då, att Thomas och Shivan var sämre människor så som Sverigedemokraterna gör nu. För Sverigedemokraterna finns i min närhet. Rent valresultatmässigt och teoretiskt så bor det en hel familj med Sverigedemokrater i tre av de 22 husen på vår gata.
Förutom det förflutna inom Sverigedemokraterna och den rent rasistiska grunden vars partiet är byggt på från början så finns det flera paralleller att dra till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Valresultatframgången visar en skrämmande läsning. Första valet in i respektive riksdag fick de bägge partierna ca 6% av rösterna. Valet vid nästa mandatperiod 13 respektive 18%. Valet 1931 vet vi hur det gick i Tyskland, dryga 37%. Frågan är hur det kommer att gå i Sverige 2018?
Till valet 2018, kommer Alice att ha fyllt fyra år. Hon är stor nog för att hänga med i vad vuxna pratar om. Hon har, förhoppningsvis, en lillebror eller lillasyster, kanske till och med ”Lilla Frö den tredje” är i Angelicas mage då. Vilket Sverige vill jag att mina barn ska växa upp i? Det är frågan alla måste ställa sig. Visst tycker jag att det är tråkigt att Sverige valde bort en regering som tagit oss, bättre än resten av Europa, genom en finanskris som inte skådats sedan den stora depressionen på 1930-talet. Visst tycker jag det är tråkigt att det bästa radarparet vi sett inom svensk politik har valt att göra sorti. Visst tycker jag det är tråkigt att partiet som ska bilda regering i Sverige för de kommande fyra åren inte har en riktigt finansiering av vad de lovat, eller tillräckligt många mandat (i skrivandets stund) att få dem genomförda. Men jag kan leva med detta. Det kan till och med bli lite spännande för att se hur man kommer att lyckas med detta. Jag tror att man kommer att lyckas med en del, inte allt dock. Jag känner inget hat så som visades mot den avgående regeringen på valvakorna hos F! Och V.
Det som jag däremot är livrädd för är att drygt var åttonde, knappt var sjunde, valde att rösta på ett rasistiskt parti. Och det gör er, som röstade på Sverigedemokraterna, nämligen också till rasister och homofober.
Vi har sett att rasisterna inte kan tystas ner av att hålla dem utanför debatten så som man gjort i fyra år. Det krävas nya tag. Jag vänder mig till er; Fredriks efterträdare, Annie, Göran, Jan, Stefan, Gustav, Åsa, Jonas och Gudrun. Bryt era gamla mönster, ta debatten, visa oss vägen till att göra skillnad, så kommer vi att ta den med er. Ni är våra folkvalda ledare. Vi är trots allt 87%, vilket är betydligt fler än 13.
Jag tänker inte lämna efter en rasistisk värld till mina barn. Kommer du?!
/ Stefan
