För något år sedan skrev Fredrik Backman ett inlägg om när han var ute och körde bil med sin, då nyfödda, son. Jag kan inte mer än hålla med honom i det han skrev efter vad som hände I går.
I går var jag och Alice ute och körde en del bil. I rondellen på Brommaplan så var vi en sekund från att bli påkörda på passagerarsidan för att en bilist inte vet att den i rondellen ska få passera eller köra ur rondellen innan du får köra in. Jag använde mina ”blinkers” tydligt. Jag har nämligen gått tillbaka till trafikskolenivå på säkerhetstänket i mitt bilkörande när jag och Alice är ute och åker bil tillsammans. Passagerarsidan tänker ni, det är väl inte så farligt, Alice brukar ju sitta bakom förarplatsen. Jo det stämmer när vi är flera i bilen. När det bara är jag och Alice så sitter hon på passagerarsidan.
Ni som läser bloggen vet att Alice är mitt allt. En rätt liten och en rätt liten kropp i en stor bil. Alice är dryga 60 cm kort och väger inte mer än sju kilo. Hon syns inte genom passagerarfönstret. Att hon sitter just där det kan ju inte ”Du” veta om.
”Du”, skäggiga man i 35-årsåldern, som körde den mörkblåa Volvo V40 hade säkert jättebråttom eftersom du inte kunde vänta två sekunden och passera in i luckan bakom mig. Bilarna på vägen ut mot Nockebybron använde du nämligen som slalompinnar. Jag har kollat och det ligger inget akutsjukhus ute på Ekerö, eller på vägen dit heller och ICA-butiken på Nockeby Torg stänger mycket senare än 12:30, eftersom du svängde av där. Men jag hoppas det var värt det, för dig. För mig kommer ditt beteende aldrig vara värt det.
Samma sak vill jag säga dig som korsade spärrlinjen på trafikplats Rosenkälla. Signalerade med helljus och ville att jag skulle preja bilen till höger om mig av vägen för att ge plats för dig. När det fanns plats för att flytta mig tackade du mig att ge mig fingret. Jag hoppas att du kände dig riktigt tuff och att det var värt det…
/ Stefan
